Måndag - igen
Nu är vi inne på sista veckan i maj så nästa måndag är det juni. Sommarmånad. Det går fort nu. Svisch - så är det midsommar och svosch - så är det höst. Nä, nu ska jag inte vara sån, för jag tänker njuta av sommaren varje dag oavsett om jag jobbar eller har semester. Långa lunchpromenader får en arbetsdag att kännas så mycket lättare och kanske på sikt även mig...?
Nu till helghändelserna som inte blev riktigt som jag föreställt mig; Lördagens grill- och spelafton blev inställd p g a sjukdom och Charlotte Perelli var inte ens med och slogs i toppen bland Europas bästa melodier! Idel besvikelser. Vi hade ju lika gärna kunnat skicka Christer Sjögren och fått en 12 poängare från Tyskland i alla fall.
Och grillningen får bli en annan dag när alla är friska och krya, så den är ju inte inställd på all framtid, utan bara flyttad till okänt datum.
På söndagen var vi på fotosafari inne i stan. Vi åkte in tidigt för att det inte skulle vara så mycket människor på språng, men inte så tidigt att vi krockade med de som ännu inte hunnit ta sig hem efter en sen kväll på stan...
Vi smög omkring på tomma gator och Harre fotograferade gamla och nya byggnader. Vi smög in på bakgårdar där dörrar lämnats på glänt och tittade in mellan stålgaller när vi inte kunde ta oss in. Vi såg på kontrasterna mellan tidigt 1800-tal och tidigt 2000-tal, vilket man kan göra om man står på spårvagnshållplatsen Grönsakstorget och ser å ena sidan Pedagogen, ett palats i glas, och å andra sidan stallbyggnaderna inne på Magasinsgatan.
(En parantes: Jag fick till min besvikelse se att Dojjan, Gyllene Hästskon, inte finns mer. Det blev mitt stamställe när jag som nyinflyttad 23-åring inte visste vart jag skulle ta vägen en lördagkväll. Dörrvakterna lät mig gå före i kön, de såg till att jag inte råkade i trubbel och pratade med mig om jag såg ensam ut . Och allt för att jag var från Norrland. Tänk, vilken status det för med sig...!)
Mycket att välja på inne på da Matteo
Vi intog söndagens fika på ett litet ställe som heter da Matteo och ligger i Victoriapassagen, genomgången mellan Vallgatan och Södra Larmgatan. Litet och mysigt - och DYRT. En kopp kaffe med en minimacka kostade 60:- per person. Visserligen fick vi afrikanskt kaffe som maldes och bryggdes medan vi såg på och minimackan var en smakfull kombination av salt och sött i form av lufttorkad skinka, tomat och en mycket smakrik ost, men jag tyckte ändå att det var väldigt lite för pengarna. Må så vara att råvarorna var av bästa kvalitet, men efter den aptitretaren var jag hungrig som en varg!
Harre kompenserade det hela med att laga en underbar middag som avslutades med björnbärs-smoothie. Och en stooooooor kopp kaffe, som han bryggde fast att jag inte såg på. :)
Nu till helghändelserna som inte blev riktigt som jag föreställt mig; Lördagens grill- och spelafton blev inställd p g a sjukdom och Charlotte Perelli var inte ens med och slogs i toppen bland Europas bästa melodier! Idel besvikelser. Vi hade ju lika gärna kunnat skicka Christer Sjögren och fått en 12 poängare från Tyskland i alla fall.
Och grillningen får bli en annan dag när alla är friska och krya, så den är ju inte inställd på all framtid, utan bara flyttad till okänt datum.
På söndagen var vi på fotosafari inne i stan. Vi åkte in tidigt för att det inte skulle vara så mycket människor på språng, men inte så tidigt att vi krockade med de som ännu inte hunnit ta sig hem efter en sen kväll på stan...
Vi smög omkring på tomma gator och Harre fotograferade gamla och nya byggnader. Vi smög in på bakgårdar där dörrar lämnats på glänt och tittade in mellan stålgaller när vi inte kunde ta oss in. Vi såg på kontrasterna mellan tidigt 1800-tal och tidigt 2000-tal, vilket man kan göra om man står på spårvagnshållplatsen Grönsakstorget och ser å ena sidan Pedagogen, ett palats i glas, och å andra sidan stallbyggnaderna inne på Magasinsgatan.
(En parantes: Jag fick till min besvikelse se att Dojjan, Gyllene Hästskon, inte finns mer. Det blev mitt stamställe när jag som nyinflyttad 23-åring inte visste vart jag skulle ta vägen en lördagkväll. Dörrvakterna lät mig gå före i kön, de såg till att jag inte råkade i trubbel och pratade med mig om jag såg ensam ut . Och allt för att jag var från Norrland. Tänk, vilken status det för med sig...!)
Mycket att välja på inne på da Matteo
Vi intog söndagens fika på ett litet ställe som heter da Matteo och ligger i Victoriapassagen, genomgången mellan Vallgatan och Södra Larmgatan. Litet och mysigt - och DYRT. En kopp kaffe med en minimacka kostade 60:- per person. Visserligen fick vi afrikanskt kaffe som maldes och bryggdes medan vi såg på och minimackan var en smakfull kombination av salt och sött i form av lufttorkad skinka, tomat och en mycket smakrik ost, men jag tyckte ändå att det var väldigt lite för pengarna. Må så vara att råvarorna var av bästa kvalitet, men efter den aptitretaren var jag hungrig som en varg!
Harre kompenserade det hela med att laga en underbar middag som avslutades med björnbärs-smoothie. Och en stooooooor kopp kaffe, som han bryggde fast att jag inte såg på. :)
Ja, det är mååååååndag morgon......
Det känns inte alls så tungt med måndagar, när man väcks av solens strålar och småfåglars drill. Visserligen startar de sina serenader redan kl 4, men det finns värre ljud att vakna av. Regn och åska t ex.
Lyckopillren från förra veckan var bl a att få se ett av mina gudbarn visa upp sig i Lisebergshallen med något som jag tror kallas Street dance, att ringa Cypern och få höras Maddes röst för första gången på ett par år och personligen får säga Grattis på .. -års dagen (Nix! Jag avslöjar inte en dams ålder!) och att i lördags träffa ett glatt gäng, ihop med god mat, dryck, efterätt (Tiramisu står högt på min efterrättslista, Marianne!) och få avhandla ämnen som hamnade både mellan himmel och jord, men också i skikten ovan det, och utanför det och så vidare..... En rolig idé som kom upp var att sälja Öbergs kortlek som expansions-kit, för alla som tröttnat på de vanliga fyra färgerna och begränsningen Ess till Kung. Exakt hur den skulle se ut kom vi nog aldrig fram till, men vi hade väldigt trevligt medan vi spånade.
Och Marianne var och fixade Tiramisu...?
I går, söndag, var vi på väg att undersöka kaféernas mystiska värld igen och per rekommendation skulle det bli Ahlströms på Korsgatan. Men när vi kom dit visade det sig vara Stängt på söndagar. Det var väl precis det som var en av sakerna jag gnydde om tidigare. Att inte ha öppet på söndagar.... Det är ju då jag har tid och lust att fika!
Så vi gick snett över gågatan och hamnade på Café Brulé. Gott kaffe (Gevalia?) och en salami/brie-macka med ett mycket spänstigt bröd. Gott, men dyrt. Jag räknade ut att jag tyckte att det var 15 kronor för dyrt. Per person.
På vägen tillbaka till bilen gick vi förbi Butterick's och där var fönstren fyllda med Flower-Power-kläder, i maskeradsyfte antar jag. Det luktade 60-tal lång väg och jag visste inte riktigt vad jag skulle tycka. Men en sak gjorde jag i alla fall - jag log med hela ansiktet!
Peace! Not war!
Lyckopillren från förra veckan var bl a att få se ett av mina gudbarn visa upp sig i Lisebergshallen med något som jag tror kallas Street dance, att ringa Cypern och få höras Maddes röst för första gången på ett par år och personligen får säga Grattis på .. -års dagen (Nix! Jag avslöjar inte en dams ålder!) och att i lördags träffa ett glatt gäng, ihop med god mat, dryck, efterätt (Tiramisu står högt på min efterrättslista, Marianne!) och få avhandla ämnen som hamnade både mellan himmel och jord, men också i skikten ovan det, och utanför det och så vidare..... En rolig idé som kom upp var att sälja Öbergs kortlek som expansions-kit, för alla som tröttnat på de vanliga fyra färgerna och begränsningen Ess till Kung. Exakt hur den skulle se ut kom vi nog aldrig fram till, men vi hade väldigt trevligt medan vi spånade.
Och Marianne var och fixade Tiramisu...?
I går, söndag, var vi på väg att undersöka kaféernas mystiska värld igen och per rekommendation skulle det bli Ahlströms på Korsgatan. Men när vi kom dit visade det sig vara Stängt på söndagar. Det var väl precis det som var en av sakerna jag gnydde om tidigare. Att inte ha öppet på söndagar.... Det är ju då jag har tid och lust att fika!
Så vi gick snett över gågatan och hamnade på Café Brulé. Gott kaffe (Gevalia?) och en salami/brie-macka med ett mycket spänstigt bröd. Gott, men dyrt. Jag räknade ut att jag tyckte att det var 15 kronor för dyrt. Per person.
På vägen tillbaka till bilen gick vi förbi Butterick's och där var fönstren fyllda med Flower-Power-kläder, i maskeradsyfte antar jag. Det luktade 60-tal lång väg och jag visste inte riktigt vad jag skulle tycka. Men en sak gjorde jag i alla fall - jag log med hela ansiktet!
Peace! Not war!
Vill du se vad som skrev senast?
Klicka på en kategori under Senaste inläggen och du ser alla kommentarer som gjorts för den kategorin. Det är väl värd läsning!
Gå sen tillbaka och kolla nästa... :)
Att jag skriver det här beror på att jag har själv haft problem att se om det kommit in nåt nytt och inte riktigt fattat hur man gjorde. <Döh... Det är ju jag som är administratören..>
Jag hoppas att ni har lika kul som jag har när jag läser och skriver om dittan och dattan.
Trevlig helg på er alla!
Gudmodern i Botaniska
Tjoho! Sicken höjdarvecka jag hade förra veckan! Räkfrossa på Restaurang Räkan med min man i torsdags, blomstermässan på Liseberg i fredags och fika i Botaniska med nästan alla mina gudbarn i lördags. Och solen sken över oss hela tiden.... Blommor, barn och räkor är en kombination som går att tillämpa både här och där. Räkmacka med gudbarnen bland vinröda tulpaner (Burgundy) och ljusgröna gräsmattor. Jag kände mig lycklig och priviligierad och mitt hjärta är nu fyllt av glada minnen.
(Nästan) hela gänget samlat i Botaniska
Jag försöker att samla på positiva saker, för det känns så mycket bättre att återuppleva glada minnen än att älta dåliga saker som ändå inte går att ändra på. Hellre dubbel dos av glädje, än sorger i förskott eller efterskott. Men jag har haft (har?) den dåliga vanan att i förväg försöka se vilka katastrofer som kan inträffa och förbereda mig på dem, för att sedan andas ut när min hjärnas Hesa Fredrik blåser faran över. Men det är jättejobbigt och jag anstränger mig verkligen för att visualisera den ljusa sidan av tillvaron i förväg, för jag har inga problem att jubla i efterskott eller att rida på vågen efter en lycklig händelse.
"Don't underestimate the power of the dark side" Hmmmm..... Men visst brukar väl alltid den goda sidan vinna...? Även om det är bad guys och bad girls som är de mest attraktiva, mest karismatiska och färgstarka, så brukar de ljushyade, blonda och bleka vinna. I alla fall i filmens värld. Jag är varken blond eller.... Nåja, jag är inte blond, men tänker hålla mig på vinnarsidan ändå. För jag utgår från att det är på den sidan jag befinner mig. Men gör inte alla det? Är inte alla människor goda? Om du frågar någon, vem som helst, så svarar väl ingen: "Nej! Jag är OND och smider djävulska planer för att utrota mänskligheten!" Vissa kanske svarar ödmjukt att: "God och god... Jag gör så gott jag kan" och rodnar klädsamt. Men framför spegeln tror jag att vi ser en god människa oavsett vad andra tycker. I våra egna ögon är våra syften goda, eller är jag naiv som tror att folk överhuvudtaget tänker....?
(Nästan) hela gänget samlat i Botaniska
Jag försöker att samla på positiva saker, för det känns så mycket bättre att återuppleva glada minnen än att älta dåliga saker som ändå inte går att ändra på. Hellre dubbel dos av glädje, än sorger i förskott eller efterskott. Men jag har haft (har?) den dåliga vanan att i förväg försöka se vilka katastrofer som kan inträffa och förbereda mig på dem, för att sedan andas ut när min hjärnas Hesa Fredrik blåser faran över. Men det är jättejobbigt och jag anstränger mig verkligen för att visualisera den ljusa sidan av tillvaron i förväg, för jag har inga problem att jubla i efterskott eller att rida på vågen efter en lycklig händelse.
"Don't underestimate the power of the dark side" Hmmmm..... Men visst brukar väl alltid den goda sidan vinna...? Även om det är bad guys och bad girls som är de mest attraktiva, mest karismatiska och färgstarka, så brukar de ljushyade, blonda och bleka vinna. I alla fall i filmens värld. Jag är varken blond eller.... Nåja, jag är inte blond, men tänker hålla mig på vinnarsidan ändå. För jag utgår från att det är på den sidan jag befinner mig. Men gör inte alla det? Är inte alla människor goda? Om du frågar någon, vem som helst, så svarar väl ingen: "Nej! Jag är OND och smider djävulska planer för att utrota mänskligheten!" Vissa kanske svarar ödmjukt att: "God och god... Jag gör så gott jag kan" och rodnar klädsamt. Men framför spegeln tror jag att vi ser en god människa oavsett vad andra tycker. I våra egna ögon är våra syften goda, eller är jag naiv som tror att folk överhuvudtaget tänker....?
Värmeslag och slag av värme
Jag är inte så fikasugen för tillfället utan mer sugen på att sitta under parasollet på uteplatsen och läsa en saftig deckare, och läppja på någon kall dryck. (Alkoholfritt alternativ helt acceptabelt!)
Och hur skönt det än är med värme så är det skillnad på varmt och.... jättevarmt!
Vi var på Gran Canaria och valde den period då det inte är högsäsong och framför allt - inte så varmt. Temperaturen brukar vara kring +24 - +28 på dagarna och kring +20 på kvällarna. Med andra ord perfekt för mig som inte är så förtjust i värme. Och varför åker du söderut då, om du inte gillar värme? kan man ju fråga. Jag vet inte. Min dröm är ju att åka till Island, men det har väl något med tax free, maña och att det brukar vara lagom lättjefullt att ligga vid poolen eller havet eller sitta på balkongen och låta sig lätt-grillas, att göra.
Men ack vad vi bedrog oss denna gång.... Katastrofvärme! Temperaturer på över +40 under dagarna och kring +34 vid 22-tiden på kvällarna. Under de 8 dagar vi bodde på Hotell Africana, Playa del Ingles, så var det två kvällar vi kunde känna lite svalka i luften och sova flera timmar i sträck. Annars var det bara att försöka lägga sig platt på rummets stengolv tills man kände att svetten bildade en ram runt kroppen och förhindrade luften att ge någon lindring. Och när man sedan försiktigt försökte ta sig upp från golvet, så sögs kroppen fast som av en avloppsrens mot den fuktiga pöl som bildats och släppte bara taget om man lirkade in ett finger under en valk och släppte in lite luft mellan mage och golvyta.
Det var så varmt på dagarna att inte ens isen i drinken var kall!
Bara +32 +34 vid 23-tiden Svalkande is? Gott-gotti-gott-gott
Utsikt från vår balkong
(Klicka på bilderna så ser du bättre)
Jag vill inte klaga - vi hade det underbart och väldigt avkopplande. Men nästa år blir det nog Island eller Kiruna. Där tror jag inte att det kommer att slås några värmerekord perioden april - maj.
Och hur skönt det än är med värme så är det skillnad på varmt och.... jättevarmt!
Vi var på Gran Canaria och valde den period då det inte är högsäsong och framför allt - inte så varmt. Temperaturen brukar vara kring +24 - +28 på dagarna och kring +20 på kvällarna. Med andra ord perfekt för mig som inte är så förtjust i värme. Och varför åker du söderut då, om du inte gillar värme? kan man ju fråga. Jag vet inte. Min dröm är ju att åka till Island, men det har väl något med tax free, maña och att det brukar vara lagom lättjefullt att ligga vid poolen eller havet eller sitta på balkongen och låta sig lätt-grillas, att göra.
Men ack vad vi bedrog oss denna gång.... Katastrofvärme! Temperaturer på över +40 under dagarna och kring +34 vid 22-tiden på kvällarna. Under de 8 dagar vi bodde på Hotell Africana, Playa del Ingles, så var det två kvällar vi kunde känna lite svalka i luften och sova flera timmar i sträck. Annars var det bara att försöka lägga sig platt på rummets stengolv tills man kände att svetten bildade en ram runt kroppen och förhindrade luften att ge någon lindring. Och när man sedan försiktigt försökte ta sig upp från golvet, så sögs kroppen fast som av en avloppsrens mot den fuktiga pöl som bildats och släppte bara taget om man lirkade in ett finger under en valk och släppte in lite luft mellan mage och golvyta.
Det var så varmt på dagarna att inte ens isen i drinken var kall!
Bara +32 +34 vid 23-tiden Svalkande is? Gott-gotti-gott-gott
Utsikt från vår balkong
(Klicka på bilderna så ser du bättre)
Jag vill inte klaga - vi hade det underbart och väldigt avkopplande. Men nästa år blir det nog Island eller Kiruna. Där tror jag inte att det kommer att slås några värmerekord perioden april - maj.
