Kafénostalgi & Kåserier

Om det är någon som undrar över vilket fik som fick den äran den här söndagen, så var det inget som var nytt för mig. Vi var på Andra Långgatan på ett fik som tidigare hette Cello (heter det så fortfarande?), men där har vi varit så många gånger och går väl dit av bekvämlighetsskäl. Varför det kan man ju undra? Jo, för han har goda mackor som han gör vid beställning och man kan även få varm ost- och skink-toast med ett lass av färska grönsaker. Men kaffet är för sorgligt.... Och i söndags fick vi vänta orimligt länge innan vi blev serverade, så nu tror jag det dröjer innan vi hamnar där igen.

Jag tar fortfarande gärna emot tips på sånt som gör livet värt att leva och som får nostalginerverna att dallra.
Kom precis på en sak när jag tänker på april och maj och vad vi rabblade för ramsor när jag var liten. Det var naturligtvis "April, april, din dumma sill..." men i slutet av månaden gick det över till "Maj, maj måne. Jag kan lura dig till Skåne!". Och nu undrar jag - Var det bara i Sundsvall som man ville lura någon sååååååååå långt bort och vad hade man för ramsor i Skåne...?

Vi har vår här. Var har ni er vår? Är er vår lika vår vår?


 

I söndags, efter en kopp kaffe på Jup's café (mycket gott kaffe och mycket goda mackor, men tyvärr lite för trendigt) så fick jag sätta mig i bilen och inte veta vart vi skulle åka. Jag är inte så mycket för överraskningar eftersom jag vill ha kontroll på vad som händer, men jag sa inget utan försökte gissa mig till vad slutdestinationen skulle bli i stället. Kameran var med, så jag gissade på kustbandet. Och ut på Hisingen bar det och jag log inåt och tänkte att vi kanske ska fotografera havererade maneter i Sillvik. Men så svängde Harre av mot flygplatsen och då var jag övertygad om att vi skulle fotografera lågt flygande lågprisflyg à la Ryan Air. Vi har gjort det förr och jag avskyr att stå mitt under ett plan som går in för landning. Vrålet från motorerna är öronbedövande och att se denna enorma kropp av stål sikta rakt mot mig är inte precis mitt val av söndagsnöje. Fast jag måste nog erkänna att det är lite spännande ändå... Men nu var det inte det vi skulle göra, utan vi sammanstrålade med en grupp människor som alla, liksom vi, skulle se Aeromuséet under flygplatsen. Det var annorlunda och spännande det med.
Efter att vi fått en privat flyguppvisning, utförd av en kille som tränade inför jippot som går av staplen i slutet av augusti, vandrade vi ner mot en öppning i berget. Där delades vi upp i två grupper och med två oerhört duktiga guider gick vi ner i berget för att titta på maskiner, varav de flesta hade vingar. Jag provsatt vid spakarna på en helikopter men vägrade krypa ner i ett jaktplan. Jag gör inte allt för kameran. Så det så. Av den guide som gick med vår grupp fick vi höra hur flygplanen var konstruerade, när de togs ur bruk, om de fortfarande var flygdugliga, allt berättat med stor kunnighet och på bruten svenska. Vår guide var engelsman, men hade bott i Sverige i 30 år. Det var i alla fall underhållande och efter ett par timmar tog vi paus i en kafeteria som låg 27 meter ner i berget. Det var inte kaffet och kanelbullarna som var det fantastiska, utan att det var att vara där vi var!
Ta en titt på länken jag lagt ut om muséet och försök hitta en dag när de har visning, för det här var något annorlunda, även om man som jag egentligen inte är intresserad av flygplan. Gör en utflykt till fiket i underjorden och se ett stycke svensk historia på vägen!
    
Fiket                            Flygaresset..              Flygplan

Varje gång jag får besök av någon som inte är från Göteborg så funderar jag alltid på vad det är jag vill visa upp med stan. Det beror naturligtvis på besökarens ålder och kön, men jag är ju alltid densamma. Eller är jag det?

Om min mamma kommer på besök, funderar jag över platser som är vackra, historiska och gröna. Om någon jämnårig från det förflutna dyker upp, funderar jag på vilka pubar som är trevliga.
Fast det finns ett ställe som jag gärna tar med mig personer, oavsett vilka glasögon jag tagit på mig från början och som är mitt absoluta Göteborgska favoritutflyktsmål - Botaniska Trädgården.
Denna gröna oas som varit med mig hela mitt liv på ett eller annat sätt.
Första gången jag kom i kontakt med namnet så var det när min mammas morfar visade diabilder på alla miljoner blommor han fotograferat och berättade om sin resa till Göteborg och Botaniska Trädgården. Jag blev djupt imponerad, inte så mycket av blommorna, som av att han varit så långt borta bara för att titta på blommor
- och att dit skulle jag också åka någon gång! Den resan från Sveriges mitt (svanken?), till Sveriges framsida (inga liknelser här - fyll själv i efter fantasi), gjorde jag första gången när jag var i
10-års åldern. Men den gången blev det bara min farbrors gatugrill och ett besök på Liseberg.
Det var först i vuxen (nåja) ålder som jag skulle lägga beslag på denna park och stoppa in den i mitt hjärta.
Och där ligger den i tryggt förvar.

Men det måste väl finnas andra hjärtliga ställen att visa upp? Smultronställen som du vill dela med dig av.
Vilket utflyktsmål väljer du när det kommer utsocknes besökare? Eller om du nu är en utsocknes besökare så vore det väldigt trevlig att höra vad som var ditt favoritställe? Berätta! Dela med dig!
Det är snart sommar och det skulle vara trevligt att ha en lista på unika, intressanta, folkliga ställen att besöka.

Har nu ett antal helger, under ett antal år, försökt hitta det ultimata fiket i Göteborg, men är inte nöjd med utbudet. Jag är av den gamla stammen och vill ha ett fik med rejäla mackor, svart kaffe i stora muggar, stolar i trä med plats för hela rumpan, en servitris som ser ut att trivas med sig själv och med lagomt stimmiga kunder av typen "stamkunder". Känner du till om det finns kvar något sådant i Göteborgstrakten? Tipsa mig! Jag vill hitta "mitt stammisfik" där jag kan få en patentmacka och svart kaffe som inte innebär espresso.... Missförstå mig rätt - det är mysigt med de små trendiga fiken, men inte riktigt min stil...

Eftersom det här är startskotten för mitt lilla bloggforum på jakt efter det ultimata, Göteborgs-nostalgifiket med patentmacka och svart Gevalia-kaffe, så hoppas jag på stort gensvar!

Låt fikatipsen regna över mig!

Här är en sida för dig som vill berätta något om Göteborg i allmänhet och om kaféer och oaser i synnerhet.

Du kan skriva väldigt kort och du får väldigt gärna skriva utförliga berättelser, för jag är glad om du vill dela med dig av någon erfarenhet vare sig den är bra eller dålig. Allt räknas! (som min doktor sa när han pratade om min kondition och värdet av att röra på sig)

Med vänliga och varma hälsningar
Teddan

Gå in på någon av kategorierna och klicka på "Kommentarer"  för att läsa nyinkommet och skriva dina egna synpunkter.