Om inte om fanns.....
Men nyligen återupptog jag mitt intresse för att spela Wow.
Jag vet inte varför, men det känns lite som om jag dragit öronen åt mig och vill inte sticka upp huvudet ur kaninhålet, utan stanna hemma och kontrollera att väggarna lutar åt rätt håll.
Det som en gång motiverade mig att börja blogga har liksom avtagit, nyfikenheten har försvunnit och jag vill helst inte engagera mig i nåt.
- Har det med åldern att göra? undrar någon.
- Vaddå ålder? svarar jag förnärmat.
- Jo, du ska väl snart fylla...
- STOPP! Det hör inte hemma här.
Låt mig få ruva nere i kaninhålet och en vacker dag hoppar jag upp ur det eller slår ihop klackarna tre gånger och (hamnar i Kansas..??) hamnar ovan jord eller något.
Vi ska snart börja med köksrenoveringen och då lär jag önska mig till utsidan av lägenheten. Och nu börjar det bli ljust ute även på kvällarna!
En medicinsk kommentar: Det har absolut inte med ålder att göra, det handlar om efter vintern strax före våren syndromet. En åkomma många drabbas av under denna årstid oavsett ålder!Våra soldepoer är tomma, energin slut och uttröttade efter den eviga längtan efter vitsipporna vill vi bara krypa ihop framför TVn och domna bort. Men hav förtröstan det brukar gå över av sig självt när kroppen sugit i sig tillräckligt med ljus. Det vet vi när det börjar krypa och spritta i kroppen och vi vill UUUUUT. Som den gamla godingen "Det som göms i snö kommer upp i tö, pling pling". Fast å andra sidan kan det vara att man helt enkelt jobbat för mycket. Kram från de sydligare bräddgraderna.
Tack för dina synpunkter, Madde! Ja, det börjar redan att visa sig att du har rätt, för nu när solen verkligen kommit tillbaka så har också min energi ökat. Och jag sover bättre! Men renoveringen är kvar... ;-)
Puss från de nordliga breddgraderna!
